måndag 30 april 2012

Bokhandväskor



Vem som helst kan få göra en sån här åt mig. Eller ge mig en hög med pengar. Lycka för den som vill öppet manifestera sin kärlek till böcker (genom brutal deformation för modets skull, så som verklig kärlek uttrycks...):

söndag 29 april 2012

lördag 28 april 2012

Hur får det finnas flygplatser utan böcker?



Jag är ute och reser igen. Och trots långa resonemang med mig själv och alla runt mig om vad jag ska packa, så kommer jag i slutändan ändå att falla för någon bok på flygplatsbokhandeln. Det ingår i själva processen att flyga. Det är så mycket obligatorisk väntetid, i synnerhet eftersom jag ofta måste byta. Då strosar man, köper mat till överpris, och hamnar till sist i bokhandeln. Man tjuvläser en stund, och väljer sen något annat.

Men det finns flygplatser som inte har någon bokhandel - denna misär! I synnerhet när man är utan bok. Jag har trott att en bokhandel är en självklar del av varje någorlunda stor flygplats, men icket. Ibland är man helt utlämnad till något litet ställ bredvid godiset vid kassan i tax free-btuiken. Jag har stått och olyckligt tummat pocketupplagor av 'How To Best Organise Your Employees' (inte för att jag har några anställda...) och 'How To make Your Business successful' (... kanske är det för att jag inte har någon anställda som min business går så illa?) och tänkt att kanske är de lite intressanta ändå?

fredag 27 april 2012

Om att vara en sån som läser ryssar



Häromdan läste jag ut Elif Batumans bok "The Possessed, Adventures with Russian Books and the People Who Read Them". Jag var först lite förvirrad kring framsidan, som kändes mycket mer lättsam än boken. Men bit för bit charmade Elif Batuman byxorna av mig – här är någon med en relation till de gamla författarna, som också lyckas förmedla det.

Jag och bästisen hade en rysk period under ett par (okej, ganska många år), och det var annorlunda än läsningen innan, och efter. Det är helt enkelt något annorlunda med att läsa just ryssar. En av mina favoriter är Onda Andar, vars engelska titel är The Possessed – därav Elif Batumans titel. Men det finns något extremt självgott med att ha en personlig relation till litteratur som uppfattas som svår. Det finns under utan i Batumans bok, och det fanns klart och tydligt i min läsning under tonåren. Jag och bästisen åkte till Dostojevkis hus, vi kallade familjärt Pushkin för Old Monkeyface, och jag talade högt och vitt om hur lättläst krig och fred var. Vi lät oss beröras av Solzjenitsyn, vi översatte Gogol. Att läsa just ryssarna var ett sätt för oss att demonstrera vilka vi ville vara, och ett sätt att visa att vi inte hörde till småstaden där vi bodde.

De bra bitarna om Batuman handlar om hennes personliga relation till den ryska litteraturen. Man får följa hennes väg till och genom en forskarutbildning i rysk litteratur, och stundtals blir det väl mycket namn och titlar och anekdoter utan sammanhang. Men ibland glimrar det till, som när hon ifrågasätter varför hon var tvungen att fascineras av rysk litteratur istället för engelsk eller turkisk (hon är andra generationens invandrare från Turkiet i USA), men kommer fram till att som med all kärlek, så kan man inte välja eller värja sig. Det handlar inte om att bli någon annan i sin fascination, det gäller bara att vara tacksam för att man blivit helt possessed. Jag önskar jag hade förstått det då.

torsdag 26 april 2012

Bokpackad

Det gick åt skogen med min välbalanserade bokpackning. Paketet med hungerspelen kom äntligen fram, och jag kastade ner alla tre i väskan och for. Första boken var utläst innan jag ens var framme, och nu är jag trött, lite illamående och har kastat mig in i bok nummer två. Jag skulle kunna ha den närvarande på min mobil också, så här:
Men i ärlighetens namn är jag hungerspelshög så det räcker. Var det inte någon som skulle sova och jobba?

onsdag 25 april 2012

Packa böcker

Jag ska snart ut och resa igen, och det är ständigt samma dilemma vad man ska packa. Vad är jag sugen på att läsa just nu? På planet? Läsa där? Kommer det vara samma sak, eller vill jag har några olika att växla mellan. Och den alltid lika brännande frågan - hur många böcker behövs för att man inte ska stå utan? Vissa resor tror man att det ska bli massor av tid att läsa, och så kommer man hem halvvägs genom den första. Och sen är plötsligt planet fem timmar försenat och man sitter där med en Agatha Christie som räcker i en kvart.

Jag läser allra mest på resande fot: på bussen, på tåget, på tunnelbanan och på flyget. Och framförallt läser jag väntandes på alla dessa färdmedel. Det är den sorgliga anledningen till att jag har så få inbundna böcker, och att jag läst så få av de inbundna böcker som jag har, trots att de är så vackra. Jag orkar helt enkelt aldrig bära med mig dem.

Så vad tror ni? Tre böcker – en tjock och tung bok som backup, någon tunnis som uppmuntran att börja med, och något mysigt om resan blir jobbig?

tisdag 24 april 2012

Vill man ha böcker eller ska det bara se ut som böcker?

Jag tycker så mycket om boktillbehör. Om saker som ser ut som böcker men är något annat, eller saker som använder böcker som dekoration. Jag kan sitta i timmar och dreggla över saker som den här tapeten:



Det finns bara två problem. Dels så är den inte helt gratis, och dels är ju redan väggarna här hemma böcker, ni vet, sådana där gammaldags tredimensionella. Jag funderar starkt på att byta ut dem.

måndag 23 april 2012

Det svarta hål som böcker kommer från

Det är ju inte bara så att jag läser, ibland förväntas jag skriva också. Och ibland är att få text ur mig som att krama vatten ur en sten. Jag tittar på människor runt mig på bibliotek eller caféer och hatar på varje fingernedsättning på tangentbordet, eftersom det känns som ett hån. Hur är det möjligt att det finns så många böcker egentligen? Det ska till så våldsamt många fingernedsättningar för att skriva en.

söndag 22 april 2012

För spiritas i dubbel bemärkelse

På högsta våningen av bokhandeln Waterstone's vid Piccadilly i London ligger det en bar. Man kan strosa runt och köpa någon av alla de böcker de har på sina fem våningar, och sen sätta sig och ta en drink i deras mysiga fåtöljer och titta ut över taken.

Jag tycker konceptet är fantastiskt, och önskar att samma sak fanns i Sverige (det kanske det gör?). Jag går dit, jag köper några fler böcker än jag tänkt och sen sitter jag och dricker drinkar och myser i deras lokaler och leker med mina nya böcker. Utsikten är schysst, fåtöljerna bekväma, drinkarna jättebra och servicen rent sovjetiskt usel. Så det är tur att du har en bok att läsa medan du väntar.

lördag 21 april 2012

Snuttefiltarna

Jag kan ibland vara en omläsare mer än en nyläsare. Ibland är det inte historien man är ute efter, utan de välkända orden, den välkända tyngden, samma omslag som man är van vid, samma upplevelse om och om igen. Då känns det så här:



Karin Boye har återigen formulerat det bättre:

Små ting

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

fredag 20 april 2012

Drömbokhyllor

Jag har väldigt tråkiga bokhyllor hemma. Stora, ljusa, öppna. Allt för att ge ljus åt en lägenhet som har en tendens att kännas som att böckerna formar falanger på hyllorna och snart kommer och överfaller en. Men om jag hade pengar. Om jag hade plats. Snart och en dag...

För vad jag tycker om originella bokhyllor! Gärna sådana som själva är böcker. Som den här:




Eller kanske allra mest den här fantastiska:

torsdag 19 april 2012

Got to keep reading

Det är segt just nu. Läsningen har plötsligt saktat ner. Jag läser mycket i spurter. Det börjar ofta med att jag läser någon bok som går fort och är rolig, som den här gången Cirkeln, och kommer in i en läsfas. Om jag då får läsa ett par, tre, stycken korta böcker kan jag verkligen flyga genom sidorna. Tills jag antingen får ett för långt mellanrum mellan böckerna (som den här gången), eller går in i en lite för tjock, lite för seg bok. En sådan sketen vardag är det Internet som kan bidra med läspeppen jag behöver:

onsdag 18 april 2012

Boklös och rådlös

Jag har så svårt för att stå boklös i livet. Jag minns när jag åkte transsibiriska järnvägen med en vän, och halvvägs genom Sibirien hade jag slut på läsning. Jag hade läst mina böcker. Jag hade läst hennes böcker. Och jag hade gått fram och tillbaka i tåget på jakt efter någon som inte såg rysk ut, i hopp om att byta till mig något att läsa. Jag föråt mig på matsäcken. Jag ville spela sänka fartyg med min väninna. Jag lyssnade på musik och sov. Jag hoppade upp och ner av tristess och frustration. Och Sibirien är stort, stort...

Så dags som vi kom till Moskva var min vän så frustrerad att hon marscherade mig till första bästa bokhandel och sa åt mig att köpa något tjockt och tråkigt som räckte länge (det blev "Wives and Daughters" av Elisabeth Gaskell, som verkligen uppfyllde båda delar). En bokmal utan bok är bara som en liten mask.

tisdag 17 april 2012

Boktips man inte tar på allvar

Jag har en elitisk ådra när det gäller böcker, som ibland när jag får boktips sväller till en älv. Det handlar inte om att jag inte läser böcker om inte är våldsamt bra, i bemärkelsen originella eller välskrivna, för det gör jag gärna och ofta med god behållning. Jag gillar bra skräp.

Det som framhäver denna obehagliga sida av mig själv är när jag får vissa typer av boktips. När någon lättvindigt säger 'du måste läsa den här boken, det är den bästa bok jag läst!' eller 'Den förändrade mitt liv!', då rynkar jag på näsan och tänker: Jaha, och hur många böcker har du läst? Tio? I så fall kanske Alkemisten verkligen är den bästa...

De flesta som läser riktigt mycket är restriktiva med att säga att något är det bästa de läst, eller att ta för givet att något kommer att vara samma läsupplevelse för mig som det var för dem. Och jag dömer den som ger mig ett sådant tips. Sen skäms jag över min egen elitism – ibland så mycket att jag faktiskt läser boken.

måndag 16 april 2012

En jerka om Alice Munro

Bokbloggaren Annika har dragit igång en bokbloggsjerka, för att den som tycker om sådana bloggar kan hitta till fler som skriver om böcker och läsande - och jag är ju inte den som är den. Temat är att rekommendera nordamerikanska författare, och jag är inte så mycket för att rekommendera författare som helhet (vem som njuter av att läsa vad och när beror på så mycket mer än bara bokens 'objektiva' kvalitet). Men Alice Munro passar så många, så ofta.

Det jag tror är anledningen till det nämns i Jonathan Franzens utmärkta inledning till novellsamlingen "Runaway": det handlar om människor. Människor, människor, människor. Vad som påverkar, gör och definierar oss i relation till de vi älskar och lever med. Och då tycker jag ju egentligen inte ens om noveller.

Hellre Rosenlarv än annat larv under Strindbergsåret

Nu när det är Strindbergsåret måste jag rekommendera min egen personliga favorit i den Djäfla Karlns produktion: Giftas II i feministisk bearbetning, den finns att köpa till exempel här.

Och när förlaget Rosenlarv gav ut denna hysterisk roliga kommentar på vad de är vi egentligen sitter och läser, så lät inte kommentarerna vänta på sig. ”Tramsigt och dumt” skrev Sydsvenskan. Jag kan bara svara det man ofta får höra när man ger feministisk kritik: Tål du inte skämt va?

söndag 15 april 2012

Uppsättning av 'Kris'

Den 19-23 maj spelas Karin Boyes 'Kris' på teater Pero i Stockholm. Det är en nyskriven pjäsbearbetning av en bok som vi pratar om alldeles för lite, och dessutom av en av mina favoritförfattare (både Boye och bearbetaren, Elin Bengtsson). Gå genast och köp biljetter, det här tror jag kan bli hur bra som helst!

lördag 14 april 2012

Att bära böcker

De flesta dagar tycker jag helt enkelt om att bära på böcker. För att jag tycker om hur det får mig att känna mig. Att vandra i en tunn sommarklänning, men med en bok i handen: den bohemiska, fria. Att gå genom biblioteket med hela famnen full av tjocka böcker: den inbitna, engagerade.

Det är den bästa accessoar jag vet.

fredag 13 april 2012

Hunger efter hungerspelen

Häromdagen såg jag Hungerspelen-filmen, och blev så förtjust. Den har ifrågasatts om den verkligen kan räknas som en feministisk historia, men jag tänker inte gör det så svårt. Hon är kick-ass, och får lov att vara det – till och med den obligatoriska kärlekshistorien är mångbottnad. Jag är en entusiastisk läsare av fantasy och sci-fi, men det är sällan som kvinnorna i de populära böckerna i den här genren ens passerar Bechdel-testet. Jag har läst så mycket fantasy med riktigt trötta, stereotypa kvinnliga karaktärer. Kan vi inte till en början se det här som ett steg i rätt riktning, snarare än att diskutera huruvida fundera över om hon kom hela vägen? Jag önskar att jag om trettio år se tillbaka på det här och tänka 'Ha, hade vi inte kommit längre än så'? Tills dess är det jag och Katniss.



Fylld av läslusta beställde jag alltså bums alla tre böckerna, och såg fram emot att hetsläsa dem över helgen, innan jag officiellt får börja på nästa bokcirkelbok. Och nu fick jag meddelandet från Adlibris om att böckerna är slut hos deras leverantör. Slut! Får man gör så mot en hungrande hungerspelsläsare? Var är ens pilbåge när man behöver den?

Äldst är bäst – Ranelid undantaget

Idag kom Strindbergs 'En dåres försvarstal' nerdimpande i brevlådan. Jag förväntar mig att ni allihop redan läser den – alla följer vi ju P1. P1s bokcirkel är det bästa som har hänt i svensk media på länge. Jag har följt alla avsnitten (utom Jane Eyre eftersom jag inte tål Björn Ranelid, jag klarade helt enkelt inte av att lyssna mer än ett halvt avsnitt. Men jag rättfärdigade det med att jag redan hade läst boken).

Jag läser böcker i flera olika bokcirklar, och jag tycker så mycket om hur det får en att läsa, långsammare, med mer eftertanke, till och med på det här sättet är man inte själv pratar. Och p1s bokcirkel får mig att känna mig delaktig, till och med när jag lyssnar på avsnitten i efterhand.

Nu är det Strindberg, och jag ser fram emot det, men i vår sätter jag min hatt på att vi vänder oss utanför Sveriges gränser igen – mer än två svenskar i rad känns osannolikt. Min generella betraktelse är dessutom att äldst är bäst (med undantag för Den Onämnbare här ovan). Få är så bra som Carin Mannheimer, men det verkar som att ett lugn och en distans till sig själv - och därför närhet till boken - kommer med åren. De yngre författarna pratar ofta om sig själva istället för boken. Återstår att se om Åsa Moberg kan leva upp till mina förväntningar.

torsdag 12 april 2012

Läsprojekt jag har respekt för

Jag tycker mycket om läsprojekt, alltså att läsa med en plan efter något slags tema, i synnerhet om de är så omfattande att det blir sådär lagom vansinnigt. Därför kudos till http://varldenslitteratur.wordpress.com/ som läser en bok från världens alla länder, i bokstavsordning, och skriver om det. I skrivandes stund har hon kämpat sig fram till Centralafrikanska republiken....

onsdag 11 april 2012

Ibland gör Internet mig så glad

Det finns andra människor där ute, som läser, som tänker, och gör hysteriska saker som den här. Och när jag känner att jag står inför exkluderande normer av ett eller annat slag, oftast på jobbet, så kommer jag ibland att tänka på att "Brontësaurus comes with barrier-breaking feminist vision!" Och då blir jag lite varm inombords.

Läs det här, läs det där – läs allt!

en annan person som på ett bra sätt skriver om det han läser är Tekoppen, som finns här.

Nuförtiden recenserar han böcker mest på andra ställen, men det går också att leta sig fram till därifrån.

tisdag 10 april 2012

Bokinreding

Jag tycker mycket om böcker. I hyllan, på bord och lite allmänt här och var. Men de behöver inte bara vara böcker, i betydelsen redskap för att förmedla text. De får gärna vara inredning, kläder och smycken också. Eller som här, en klocka:

måndag 9 april 2012

Insikt

En författare jag pratade med sa att hon hade börjat sin karriär med att skriva väldigt hårda bokrecensioner, och fick rykte om sig att vara skoningslös. Men en dag började hon komma igång med att skriva sin egen första bok. Då insåg hon, som hon sa, "Man, this is hard!". Någonstans där i utvecklingen är jag nu, som också arbetar med att skriva. Gosse, vad svårt det är. Och vilken skillnad det är på att få ihop något på några rader, och något på flera hundra sidor som ska hänga ihop.

söndag 8 april 2012

Nobelprojektet – Sully Prudhomme

Jag och min läsande väninna har världens bästa projekt.: vi ska läsa något av alla nobelpristagare, i tur och ordning.

Det började en smula tungt, den förste person som fick nobelpriset (1901), var den franske diktaren Sully Prudhomme. Inte nog med att det var en fransk poet, han fanns dessutom inte att få tag på på svenska. Eller engelska. Faktum är att han inte var så lätt att få tag på alls.



Till sist inköptes till makalöst överpris hans "Les vaines tendresses", som vi med blod, svett och tårar översatte och slet oss igenom. Och visst finns det fina bitar. Ibland sätter han fingret så väl på en känsla: han beskriver ångesten inför döden, viljan att till fullo leva livet, och i den fina "Au bord de l'eau" får man verkligen känslan av att sitta, vid vattenkanten, med sin älskade, och veta att trots att molnen svävar förbi och tiden går, så varar den gemenskapen och den kärleken i just den stunden för alltid.

Men det är tyvärr få av dikterna som är av den typen. De allra flesta är självgoda gnällanden om hur han är för djup, för svår, för det vanliga livet och den vanliga kärleken. Och jag blir rasande. Genom att sätta kvinnor på piedestal gör han dem till mindre än människor, och trots att han säger sig avguda kvinnan pendlar hans dikter mellan att alienera, svartmåla eller infantilisera kvinnor - ibland alltihop på samma gång. Jag kopplar honom till den typ av socialt skygga killar som idealiserar kvinnor så våldsamt att de inte kan bli aktiva, levande personer, utan bara passiva objekt inom av dem uppsatta handlingsramar, och effekten blir djupt obehaglig.

lördag 7 april 2012

Snoka i andras bokhyllor



Idag läste jag i den underbara lilla boken "Unpacking My Library: Writers and their Books" av Leah Price. Där intervjuas ett tiotal författare (där jag blev glad att se Junot Diaz och Philip Pullman) om sina boksamlingar och sin läsning. Och sen, bäst av allt, kommer stora färgbilder på deras bokhyllor, allt från enorma väggar täckta av designerbokhyllor till skräpiga och överlastade skrymslen, och närbilder där man kan snoka sig till exakt vilka titlar författarna har, och vilket annat skräp som samlats i bokhyllan.

Just Junot Diaz avslutar samtalet om böcker med ett citat från Toni Morrisson om vad läsningen betyder för honom "“She is a friend of my mind. She gather me, man. The pieces I am, she gather them and give them back to me in all the right order.” Finare än så blir det inte.

En plats där pengar byts mot böcker

På John Sandoe books nära Sloane Square i London kan man få en en riktigt klyschigt bra bokhandelsupplevelse. Böckerna ligger i travar överallt, personalen är passionerad, kunnig och tar bara in böcker som de själva tycker är bra. Dessutom är affären alltid full av stamkunder och andra som kommer in en stund nästan dagligen och småpratar och skämtar lite. Gömmer man sig bakom en boktrave kan man alltså få tjuvlyssna till tvättäkta engelsk bildat banter, och sen få en vacker bok med sig hem.



fredag 6 april 2012

Jag trodde att läsa skulle vara att resa? Så ta mig härifrån!

Regn och kallt ute. Himlen är jämngrå, humöret likadant. Jag vill omedelbart teleporteras hit:

Som Karin Boye sa det:

Till en diktare

Du v i s s t e då...!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat säga så.

Sällsamma skymningsglädje, att du också visste
allt detta tunga.
Din vilsna vänskap genom sekler strövar.
Det lugnar feberns brand.
Och när jag somnar tröstad,
det känns, som satt du vid min säng, likt far, och höll min hand.