Men det här är en debatt mellan mig och mina vänner, som kan bli förvånande skarp. Det är som hur man äter sina kex: man gör som man alltid gjort, och som resten av familjen gör, och allt annat känns fullkomligt naturvidrigt. Det finns de som istället för att ha trevliga bokmärken att leka med medan man läser hellre - chock - viker hundöron, eller de som tar vad som finns i närheten och tycker att det inte är så noga. Min vän tycker att det bästa bokmärket alla kategorier är en liten bit tidning, som är tunt nog att inte falla ut.
Jag, å min sida, vill att bokmärkena ska vara vackra, tunna (så att de inte böjer boken), och långa, gärna långa nog för att sticka ut på var sin sida. Helt enkelt, jag vill att de ska se ut såhär:
Det är en driftig människa som börjat göra bokmärken av gamla böcker. Å ena sidan bäcks habegäret; de är så vackra... Men bokälskaren i mig tvekar. Får man verkligen göra så med böcker? Lovar hon då att resten av boken var bortom räddning, så att det här är mer som organdonation? Jag kan ge bokryggen ett nytt och längre liv, men bokslakt är bara snäppet bättre än bokbränning.
Märker ni att inläggen nu framåt jul verkar väldigt present- och konsumtionsinriktade? Det är en fullkomlig slump, jag lovar...
