En mystiskt dålig bok

Det här med Nobelprojektet har blivit ganska hånat i min närhet för att det hittills varit lite si och så med läsglädjen – vi har läst mycket som är mer eller mindre plågsamt, och ganska lite som varit de stora upplevelser som man kanske skulle förvänta sig av just böcker som fått ett av världens finaste bokpris.

Men till Nobelböckerna försvar ska sägas att jag har läst sämre böcker. Vissa böcker är helt enkelt rysliga. Och en del är dåliga på ett sätt som är svårt att riktigt beskriva. Mitt bästa exempel är Bengt Söderberghs "Ur sommarnattens famn". Det som gör den intressant är att nämligen att det är svårt att riktigt peka på varför den är så himla dålig. Andra böcker kan man peka på språket, historien, upplägget – och det har jag mycket riktigt gjort för flera av Nobelböckerna hittills. Men den boken är genomusel så till den milda grad att den är oläsbar. Det var en plåga sida upp och sida ner, och jag gnetade mig genom hela boken (ett inlägg som kommer är det här med att läsa klart böcker oavsett vad). Och jag vet inte riktigt varför den var så hopplös. Visst, det var svårt att hänga med i handlingen, men det gäller ju också för böcker som jag tyckt varit bra. Så kanske man kan se Nobelböckerna uppenbara problem som kvalitetsmärken trots allt?