Att läsa pjäser är lite besvärligt, tycker jag. Det är svårt att känna att det blir lika levande som att se det på scen, och därför också lite svårt att visualisera karaktärerna, eftersom detta inte görs som i en roman. Vi läste två pjäser, 'The Great Galeoto' och 'Folly or Saintliness', som båda var mer lättillgängliga än Mistrals episka diktning, men där läsningen försvårades av författarens moraliska ambitioner.
För Echegaray skriver mycket om moral, och hur man bör bete sig, men det är mycket oklart för en modern läsare vem som egentligen beter sig moraliskt här. Det är snarare en klassik berättelse av självupptagna karlar som fastnar i sitt Stora Konstnärliga Inre och därmed gör livet livet eländigt för dem runt sig, i synnerhet kvinnorna.
Den mest intressanta delen av berättelserna var ändå hans diskussion om galenskap, och hur tunn gränsen kan vara mellan, som han säger, 'fool and saint'. Om precis alla runt en tror att en sak är sann, vad spelar det för roll om han har rätt, i alla praktiska bemärkelser blir han ju då galen. Och utan att berätta den faktiska ganska dramatiska handlingen för er: finns det lögner som är uppoffrande kärlekshandlingar? Och är de då inte moraliskt försvarbara? Det är ju lättare att tycka det om man inte är uppfostrar i ett moralsystem där lögnen i sig är problematisk, utan mest då den sårar andra. Men ändå, den självuppoffrande amman satt sig i minnet.
Men vad jag mest kommer minnas den här boken för är förordet. För det är något speciellt med en bok som till och med översättaren själv tycker är lite sådär. Hon skriver att "it would be an agreeable task to come forward with a Spanish Shakespeare. But Don José Echegaray is no such thing. He bears no resemblance to the new geniuses hailed with such delight." Hon fortsätter att "He has none of of subtlety of Maeterlinck" och att hans skrivande "reveals neither depth nor luminous thought". Och man undrar - varför i hela friden ville du då översätta den? Var det ont om jobb det året? Men det är ett uppfriskande förord; de brukar vara så hysteriskt överpositiva.
Så vad säger vi då om 1904? Man kan nog klara sig utan den här boken också, när det kommer till kritan. Jag funderar nu över hela 1904: rysk-japanska kriget, den poänglösa larmsignalen 1904, en massa storbränder – det kanske bara inte var något vidare år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar