Boktips man inte tar på allvar

Jag har en elitisk ådra när det gäller böcker, som ibland när jag får boktips sväller till en älv. Det handlar inte om att jag inte läser böcker om inte är våldsamt bra, i bemärkelsen originella eller välskrivna, för det gör jag gärna och ofta med god behållning. Jag gillar bra skräp.

Det som framhäver denna obehagliga sida av mig själv är när jag får vissa typer av boktips. När någon lättvindigt säger 'du måste läsa den här boken, det är den bästa bok jag läst!' eller 'Den förändrade mitt liv!', då rynkar jag på näsan och tänker: Jaha, och hur många böcker har du läst? Tio? I så fall kanske Alkemisten verkligen är den bästa...

De flesta som läser riktigt mycket är restriktiva med att säga att något är det bästa de läst, eller att ta för givet att något kommer att vara samma läsupplevelse för mig som det var för dem. Och jag dömer den som ger mig ett sådant tips. Sen skäms jag över min egen elitism – ibland så mycket att jag faktiskt läser boken.