När jag är i städer och går runt vill jag ibland bara sitta och andas, utan att konsumera, och framförallt - utan ljud runt mig. Då är stadsbibliotek oftast min enda räddning, och ofta det som håller mig från att flippa fullkomligt i trånga centrum där man vandrar ändlöst bara för att man inte vill lägga en massa pengar på koffein och mjölk för att lyssna på andra människors konversationer. I Uppsala är ett av mina favoritställen det gamla universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Allra högst upp i huset finns den öppna samlingen. Där finns det höga fönster med fantastisk utsikt, och djupa fönstersmygar där någon förstående själ lagt kuddar. Där kan man krypa upp och sätta sig och läsa, omgiven av generationer av böcker, lärdom och damm. Ibland går sig någon ny förvirrad student förbi, förgäves letande efter rättsmedicin (in i det inre rummet, under V, upp för trappan), ibland är det någon säker forskare som klampar fram (de vet precis vart de ska). Där kan man hämta andan, kolla i allt får obegripligt trista till makalösa böcker, och känna sig som sig själv en stund. Men man måste ta med sig en filt – vitterhet och värme går inte ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar