Oförmögen att nå bortom skithögen

Nu är jag också klar med Strindberg, en stund efter att P1 blev det. Jag är verkligen tacksam för att P1s bokcirkel väljer så bra och roliga personer till sitt program, ja, förutom den där gången då. För när jag lyssnar på hur de diskuterar texten fascineras jag över och njuter av allt de relaterar till, känner. Jag gillar hur de skrattar åt Strindbergs mustiga språk, och hur de allmänt hånar honom flera gånger, men också ser hans sida av saken. Det får mig också att nå den otrevliga självinsikten att jag inte vore en hälften så bra gäst i det programmet som jag i bra stunder tror att jag vore. För när de pratar om drömmar som går på tvärs, om klassklyftor, om samhällets ofrånkomliga inflytande och krav, så kan jag - överhuvudtaget - aldrig komma bortom han är en skithög han är en skithög han är en skithög. Så mycket för den analysen.